Gå i skolan i Frankrike – Dagis

Barnomsorg för de små i Frankrike är annorlunda mot Sverige och i mitt tycke ganska krångligt. Vi gick lite utanför systemet, så nedanstående är bara tips som vi snappat upp men ingen komplett guide.

Det första man bör titta på när man letar barnomsorg är att skaffa ett konto hos CAF som hanterar barnbidrag men även subventioner för dagis och dagmamma. Det är inte helt självklart hur detta fungerar (själv fyllde jag i ett papper lite på måfå och skickade in och fick så småningom ett nummer, men vi använde det aldrig för barnomsorg) men läs mer hos CAF, och prova att söka även om det är otydligt.

Numret används sedan för att subventionera barnomsorgen och även om man kan hitta alternativ där det inte behövs tar de flesta instanser för givet att man har det, så det kan bli krångligt om man saknar.

I Frankrike är föräldraledigheten mycket kortare än i Sverige (runt 3-5 månader) så barnomsorg finns redan från 3 månader(!). Det är dock ofta kö om platserna och många anmäler barnen redan innan de är födda. Det finns ingen platsgaranti och det är helt upp till dig som förälder att lösa barnomsorgen, så vänta inte för länge.

Det finns i huvudsak två olika typer av barnomsorg för de minsta och det är dagis – creche – eller dagmamma – nounou.

Dagis kan drivas både av kommunen och av olika föreningar eller privata aktörer. De privata alternativen är ofta kostsamma men ibland sponsras de av arbetsgivare så om du flyttar till Frankrike för att jobba är det värt att kolla upp om din arbetsgivare har något sådant avtal (och om du driver eget kan det ibland vara fördelaktigt att betala delar av barnomsorgen via firman).

Dagis som drivs av kommunen eller föreningar är ofta billigare och subventioneras av CAF men det brukar vara svårt att få plats. Se till att kontakta dem direkt, och försök få en personlig kontakt om det är möjligt (det är inte ovanligt att folk hoppar över kön för att någon kände dem eller tyckte de skulle gå före, så vänta dig inte svensk ordning och rättvisa).

De flesta barn går dock inte på dagis utan hos dagmammor, som formellt kallas assistante maternelle men i dagligt tal nounous.

Arbetskontrakten är lite underliga där man i princip anställer dagmamman och alltså blir hennes arbetsgivare. Det finns en del klurigheter kring detta om hon blir sjuk, så läs på ordentligt. Även utan CAF är kostnaderna inte hutlösa, och inte i nivå med t.ex. USA, men det är inte alla dagmammor som accepterar att man inte har subventionen eftersom det blir krångligare för dem.

Man kan hitta en lista över assistante maternelles som är godkända av CAF hos kommunen (jag vet inte om det betyder att de är kvalitetskontrollerade eller bara att de tar emot den statliga subventionen) och det är ett bra ställe att börja (det finns även sidor på nätet där man om man har tur kan hitta dem som pratar engelska). Ta kontakt med dagmamman och be att få komma på besök för att känna in hur det är. Det kan variera mycket, och man vill ju vara säker på att ens barn har det bra.

När vi precis flyttat hit fick jag ovärderlig hjälp av en halv-svensk fd dagmamma som tipsade mig om vilka som var snälla och vissa som hade hårdare hand med barnen. Jag besökte kanske 4-5 stycken och det varierade mycket – från den som låg precis bredvid vägen och vars sovsal luktade mögel, till den som prioriterade natur och uteliv men inte hade plats, till den som kändes som att hon gärna gett barnen smisk när de inte lydde. De flesta är naturligtvis bra, men synen på och kunskapen om barn och barnuppfostran är annorlunda än i Sverige så det är värt att göra lite research.

Dagmammorna möts ofta upp tillsammans i någon lekpark eller liknande så även om just den dagmamman bara har ett fåtal barn träffar de oftast andra under dagarna och det kan också vara ett sätt att hitta en dagmamma – att helt enkelt gå till parken och kika – men annars är förstås det bästa att få tips från någon som har eller har haft sina barn hos nounou, så var inte rädd för att fråga runt.

Räkna med att barnen skall ha med sig matsäck varje dag och att dagmamman inte tar emot på onsdagar. Barnen brukar sova middag i ett par timmar efter lunch.

För vår del hittade vi (tack vare tips från dagis) ett tredje alternativ i form av en ”atelier Montessori” hos en kvinna som hade som en blandning mellan dagmamma och dagis baserat på Montessori-pedagogiken. Det var fantastiskt och precis vad vi önskade med mycket utevistelser, målande, kreativitet och lugn miljö. Hon fakturerade avgiften (runt 550€ per månad, om jag minns rätt) och vi kunde sedan dra av det i deklarationen så det blev inte så dyrt som jag först trott. Den fanns dock bara i vår by, men det är en påminnelse om att det är så viktigt att fråga runt överallt – det är nästan omöjligt att googla sig fram.

Läs mer om franska skolan och om att flytta till Frankrike och Franska Rivieran.