Höghöjdsbana hos Pitchoun Forest

På Franska kallas det för accrobranche och det svenska ordet är såvitt jag vet höghöjdsbana. Det handlar i alla fall om att klättra mellan träden via olika banor i olika svårighetsgrader.

Höghöjdsbanor är relativt populärt på Rivieran och finns på flera ställen, till och med i liten storlek på Parc Phoenix. En av de kändaste är Pitchoun Forest som ligger bredvid äventyrsparkerna Bois de Lutins och Village des Fous. Hit är det lätt att ta sig med bil (och bussen mellan Nice and Grasse stannar i närheten) och det finns en stor gratisparkering precis bredvid.

Pitchoun Forest ligger precis när man svänger av vägen, men biljetterna köps i samma kassa som Village des Fous eller online. Populära dagar kan det vara bra att boka online eftersom de har en gräns för antalet besökare och man annars riskerar att inte komma in. Bor man i närheten bör man fråga efter ett stämpelkort så att man kan samla stämplar för gratisbesök i framtiden.

Det finns ingen åldersgräns och vuxna får gärna vara med och klättra, men minimilängden är 1 meter. Med det sagt har vi sett mindre barn klättra med sina föräldrar, så det är eventuellt förhandlingsbart. Banorna varierar från 1-5, där ettan förstås är lättast, fyran är svårast och femman är högst. Ett besök ger rätt till att göra fem banor, men vi har aldrig varit med om att någon kontrollerat – snarare brukar barnen tröttna när de gjort ungefär så mycket, så räkna med att ett besök är runt 1-2 timmar, beroende på hur gamla barnen är.

Parken är inhägnad och man har inte riktigt rätt att gå ut medan man har klättringsselen på sig, så det är svårt att ta en paus och sedan fortsätta klättra.

När man kommer dit med sina biljetter väntar man vid grinden till någon i personalen tar emot. Det första de kommer att fråga är om alla varit på toaletten, så fixa gärna det innan. Därefter får man en hjälm och får ställa sig på plats för att få en sele. Barnen (och de vuxna som vill klättra) stiger i selen och sedan kommer en i personalen och lyfter upp och fäster den.

Innan man får ge sig upp i träden är det samling till vänster om huset där man får en genomgång av hur utrustningen funkar och vilka regler som finns. Man får sedan går en träningsbana på ett par meter. Det svåraste för barnen brukar vara hur de skall komma förbi de punkter som finns för att hindra att man åker bakåt – man måste vrida på anslutningen och det är lite krångligt – så dubbelkolla gärna att de förstått det. (Sist vi var där var det många föräldrar som stod på marken och försökte förklara att barnen skulle vrida åt andra hållet, med varierande framgång.)

Banorna varierar som sagt både i svårighet och höjd, men de flesta innehåller någon form av rep-väg, hängbroar och linbana. På någon finns ett nät man skall klättra på, och det är förstås trixigt för alltför små barn, och på något ställe är det lite längre mellan stegen på hängbron. Med små barn är det alltså smart att fråga om råd eller kolla igenom banan först.

Större barn har ett gott utbud av olika aktiviteter och femte banan går en bra bit upp i träden. Någon bana har en linbana över vägen, vilket brukar vara lite extra häftigt. Allting är dock inne i skogen/dungen och någon direkt utsikt har man inte. För tonåringar och riktigt äventyrslystna barn är banorna kanske inte häftiga nog, så då kan det vara bättre att välja någon annan park.

Om man inte själv köpt biljett och fått utrustning kan man inte hjälpa barnen när de väl är uppe i träden. Blir det kris hjälper personalen till och det händer att de säger till alla att backa för att någon vill komma ned, men de klättrar även upp om någon ramlat eller fått problem. Min uppfattning är dock att det framförallt är barnen som hjälper varandra och hejar på varandra, talar om att det inte är farligt och försöker peppa den som blir rädd. Med det sagt är det ju viktigt att inte låta barnen att gå högre än de vågar.

Det finns gångvägar under banorna så man kan följa sina barn, men de större barnen klarar sig oftast lika bra själv och man ser inte jättemycket (fransmännen har också en annan kultur av att låta barnen klara sig mer själva, medan föräldrarna väntar utanför så ingen förväntar sig att föräldrar skall följa större barn). Utanför parken finns picknickbord där man kan sitta (men det gäller att lägga beslag på ett – några är alltid reserverade för födelsedagskalas och fransmännen har inga problem att ”boka” bord genom väskor och korgar). Är man hungrig och inte har picknick med finns det en liten servering borta vid entréen till Villages des Fous som faktiskt har riktigt okej snabbmat i form av panini, pommes, sallad etc.

Eftersom det är i skogen blir det inte lika varmt som de andra två parkerna under sommaren, men det är ju fysiskt ansträngande. Besöket blir ofta kortare och det kan därför passa bra som en aktivitet i början eller slutet av dagen samtidigt som man då hinner något annat.

Parken har öppet under större delen av året. Sommartid är det öppet alla dagar men under övrig tid varierar det – helger och skollov är dock oftast öppet, utom mitt i vintern.