Ner under berget i Saint-Vallier de Thiey

Grottor är spännande och grottan i Saint-Vallier de Thiey som även kallas Baume Obscure är en av de häftigare med flera olika typer av formationer och berg och en imponerande storlek.

Ibland besöker man dock turistmål som är helt fantastiska, men där själva organisationen runt omkring inte håller måttet, och så var fallet här. Det var många små saker som kunde gjorts så mycket bättre, inte minst informationen som nästan uteslutande var på franska.

Till skillnad från grottan i Saint Cezaire där guiderna alltid varit väldigt engagerade och välkomnandet entusiastiskt, möttes vi här av sommarjobbade ungdomar som snabbt drog en säkerhetsgenomgång på franska och sedan skickade iväg oss att själva gå banan i grottan.

Grottan är ingenting för den som har det minsta anlag för klaustrofobi eller rädsla för att gå ned under jorden. Hela turen börjar med att man väntar framför en stor stålgrind och när denna väl öppnas (efter ett förinspelat meddelande som bland annat allvarligt förmanar en att inte gå vidare om det blir mörkt) kommer man in i en tunnel. Ståldörren slår igen bakom en och man kommer fram till en ny, likadan dörr, där man lyssnar på nästa meddelande. Trots att det naturligtvis finns nödöppningsmöjligheter behöver man inte ha särskilt svårt för små utrymmen för att känna sig instängd.

Man kan välja på två turer – en vanlig tur eller en tur med skattjakt. Båda två sker helt på egen hand, och man förväntas stanna på bestämda ställen i grottan för att lyssna på förinspelad information.

Informationen loopas ungefär var femte minut vilket gör att man kan behöva vänta, och det är inte jättetydligt var man faktiskt skall vänta eller varför. All information är dessutom på franska och ingenting är skriftligt så det gäller att hänga med, vilket ofta är svårt när man har mindre barn som tröttnar fort. Personalen i informationen sa att de kan köra informationen på engelska men då bara vi speciella tider.

Efter den andra dörren kommer man till en relativt trång tunnel som man följer hela vägen. Det är gott om trappor och en del halkiga nedgångar, så bra skor med fäste är att rekommendera. Grottan är upplyst på de flesta ställen, men inte överallt, och här och där är det svårt att se var man sätter fötterna.

Själva grottan är helt fantastiskt och bjuder verkligen på en syn utöver det vanliga med alltifrån trånga gångar till stora salar, vattenfall, stalaktiter och stalagmiter, berg som ser ut som chokladpudding, kalksten, lera och mycket annat.

Flera passager i grottan är svåra för små barn. Femåringen knatade glatt igenom hela, men det gäller att barnen kan gå och hålla i sig själva eftersom det är svårt att gå i bredd eller bära och att barnen inte har svårt för trappor. Räcken finns förstås ut mot grottan, men inte i alla trappor och det fanns en del ställen man lätt kunde slå sig på.

Det är svårt att veta hur fort man förväntas gå och det är lätt att komma i otakt och missa både de inspelade meddelandena och ljusshowerna, och att komma ikapp någon annan grupp. Audioguider som man håller mot örat i kombination med ett par informationstavlor hade varit en mycket bättre lösning.

De stora salarna är fantastiska, och flera av dem är väldigt stora med flera våningar. De är belysta och med jämna mellanrum startar ljusshower som lyser upp de olika delarna.

Det vi upplevde som utmanande med besöket var – förutom att veta hur snabbt vi förväntades gå – att veta var vi skulle stanna och att grottan faktiskt var ganska kuslig – några av barnen reagerade ganska mycket och även ett par av oss vuxna tyckte det kändes lite olustigt. Man är trots allt mitt inne i berget och det var som sagt inget överflöd av information.

Musiken skall antagligen vara lite drömlik, men gränsar till att göra det läskigt för de små, och de få skyltar som är har ganska lite information – det är oklart om man skall stanna där skylten är, eller gå fram en bit. På många av dem står det stopp och är understruket att man absolut inte skall gå vidare innan showen är slut – det är svårt att veta om det är för att man ska få så bra upplevelse som möjligt eller för att undvika för mycket folk på en bro eller liknande. Det är svårt att få barnen att stå still i de fem minuter som det kan ta innan showen startar och det är ingen information alls varken skriftligt eller på engelska.

Grottan är sval året om, så en kofta kan vara bra att ta med.

Vi kom fel i tempo och missade antagligen ett par ljusshower samtidigt som vi kom ikapp några andra grupper. Det är möjligt att ett andra besök, med rätt förväntningar, skulle vara bättre, men vid vårt första besök kände vi oss bara besvikna och hade egentligen inte lärt oss någonting.

Grottan i Saint-Vallier de Thiey rekommenderas alltså för lite större barn och vuxna som gillar grottor, inte har något anlag för klaustrofobi och som dessutom är bra på franska. Vill man bara besöka en grotta bjuder grottan i Saint Cezaire på mer charm och ett mer familjärt mottagande och den passar också bra för små barn.