Gå i skolan i Frankrike – Skillnader mot Sverige och bra saker att veta

Det finns många skillnader mellan franska och svenska skolan. Här är ett gäng saker vi önskar att vi känt till innan vi kom hit. Våra barn började franska skolan i maternelle, och går idag i elementaire, så räkna med uppdateringar när vi kommer över på college.

Det är mycket info på denna sida, men förhoppningsvis är det ändå läsvärt för att göra flytten lite lättare.

Långa dagar, men lediga onsdagar

Franska skoldagar brukar börja vid 8:30 och sluta vid 16:30 med möjlighet att hämta hem barnen för lunch mellan 12-14. Det kan kännas länge, men i gengäld är onsdagarna helt lediga för de yngre barnen (under 11 år). Privatskolorna och college kan dock ha lektioner även onsdag.

De små barnen – Petite Section och ungefär halva året av Moyenne Section – sover middag efter lunchen. Det är inte valfritt och kan vara väldigt irriterande när det betyder att barnet sedan inte somnar förrän sent på kvällen.

Fransk förskola är skola, inte dagis

Barnen börjar skolan vid tre års ålder i Frankrike och även om det kallas för förskola är det långt ifrån den svenska förskolan. Det är ofta runt 25 barn per klass på en lärare och en assistent, och barnen förväntas sitta stilla och göra planerade och styrda aktiviteter, så som pussel, målning etc.

Vid läsning förväntas de vara tysta, sitta still och lyssna och det är inte tal om att krypa upp i frökens knä och vara med och bläddra. Barnen behöver också vara blöjfria och klara av att gå på toaletten.

Det är skolplikt från 3 års ålder, men man måste själv anmäla barnen till skolan och det sägs att det finns sätt att fördröja skolstarten. Som så ofta i Frankrike säger lagen en sak, men i praktiken är det annorlunda.

Barnen förväntas kunna gå på toaletten när de börjar skolan

Förskolepersonalen byter inga blöjor, så barnen förväntas kunna gå på toa när de börjar skolan. Eftersom de kan börja skolan det år de fyller tre kan det vara en utmaning. Olyckor händer naturligtvis, men på det stora hela förväntas barnen kunna hålla sig.

I de små klasserna skickas barnen ut i grupper för att gå på toaletten med jämna mellanrum. I de större klasserna behöver de själva se till att gå på rasten för att inte störa under lektionerna.

Inskolningen är 15 minuter

När äldsta dottern skulle börja skolan, utan att kunna ett ord franska, frågade jag försiktigt om inskolning. Rektor var lite oförstående men förklarade att man fick följa med in en stund första dagen, och det var det.

Den allra första skoldagen fick vi föräldrar alltså följa med in i klassrummet i en kvart, sedan förväntades vi lämna barnen och gå. Jag hämtade upp en fullständigt söndergråten tjej vid lunch och än idag är det bland det värsta jag vet att gå förbi maternelle vid skolstart: De små barnen som kanske tillbringat större delen av livet med mamma eller pappa gråter fullständigt förtvivlat medan lärarna mer eller mindre bryskt drar loss dem dem och föräldrarna måste skynda sig iväg.

Till skillnad från svensk förskola är det inte varma kramar hos fröken som väntar, eller möjligheten för föräldrarna att stanna en liten stund till det känns bättre, utan det är brutalt och hjärtskärande. Det är fruktansvärt och jag köper inte alls att det på något vis är bra för barnen.

Viktigt att veta är dock att man alltid kan hämta hem barnen för lunch och att man ibland kan få lov att behålla dem hemma under eftermiddagen för att göra det lite lättare i början.

(Ett generellt tips är att inte ta reglerna på alltför stort allvar. Som svensk har vi ju en tradition av att lyda lärarna, men ibland får man helt enkelt säga att ens barn kommer vara hemma på eftermiddagarna för det mår bäst så.)

Fyra rätters lunch, men inga mellanmål

Mat är viktigt i Frankrike och skolmaten är inget undantag – hos oss får barnen en fyra-rätterslunch varje dag med såväl förrätt, huvudrätt, ost/youghurt och dessert. De får däremot inga mellanmål överhuvudtaget (enligt uppgift pga centrala regler) och det kan vara tufft för de minsta som trots allt fortfarande har ganska små magsäckar och har svårt att stå sig i 4-5 timmar på en måltid.

De föräldrar som hämtar barnen direkt efter skolan har alltid med sig en sk goûter – ett mellanmål som nästan alltid är något sött. Det brukar främst vara vi utländska föräldrar som försöker erbjuda barnen morotsstavar och frukt istället, medan de franska barnen äter kakor med gott samvete.

Frankrike har en annan syn på socker till barn (till den grad att vår äldsta som treåring kom hem med godis hon fått av fröken för att hon varit modig) så var beredd på att släppa lite på de svenska normerna.

Om det regnar stannar man inne

Rektorn tittade väldigt oförstående på mig när jag undrade vilka extrakläder jag skulle skicka med, förutom ett ombyte om det hände en olycka. I vår svenska förskola krävdes minst ett extra regnställ, flera ombyten, underställ, vantar och så vidare i en evig cirkus.

När jag förklarade detta för rektorn log hon överseende och förklarade att ”Madame, i Sverige går ni ut om det SNÖAR!” med samma tonfall som till den som är helt galen.

Franska förskolan jobbar inte alltså så. Regnar det stannar man inne så ombyte behövs inte.

Läraren bestämmer det mesta själv

I franska skolan bestämmer lärarna själva vilken metod de ska följa. Det finns naturligtvis en form av läroplan (men den kommuniceras inte som i Sverige), men varje lärare väljer själv sin metod för undervisning.

Det gör att två parallellklasser kan ha helt olika böcker för att lära sig samma sak och det betyder att stämningen och disciplinen i klassen kan variera stort beroende på hur läraren ser på sin roll. Rektorn inte har något direkt inflytande över enskilda lärare, och anställningsskyddet är stort så dåliga lärare tenderar att bara flyttas till en annan skola.

Vissa lärare är rent ut sagt jättedåliga, och de finns tyvärr även lärare som utser vissa elever till klassens syndabock och är på dem precis hela tiden. Kommer barnen hem och säger att läraren är elak så lyssna noga och vifta inte bort det – det är inte som i Sverige. Dessvärre är det samtidigt svårt att få till en förändring, och ibland är det enda man kan göra att tydligt stå på barnets sida och peppa det för att stå ut till till året är slut och de får en ny lärare.

(En av våra värsta lärare var den som rättade stavfel med rödpenna i sjuåringens farsdagskort… då har man inte helt förstått detta med positiv uppmuntran.)

Gamla värderingar lever kvar

Jämfört med den svenska skolan är den franska mer traditionell och gammaldags. Det håller på att förändras, men det finns fortfarande mycket av gammal disciplin, mycket att lära sig utantill, att inte ifrågasätta och en förväntan att alla skall passa mallen.

Vissa lärare är värre än andra, men det är inte ovanligt med belöningar (kanske i form av en godispåse) redan på förskolan till de barn som har skött sig, och skamvrå för de som inte gjort det.

En väninna berättade om en förskoleklass där barnen varje dag fick en bedömning på ett trafikljus över hur duktiga och skötsamma de varit och mina barn pratade om hur de varit ”på blå” hela dagen. Inför hela klassen får de reda på vilket ”betyg” de fick, så det finns lite att jobba på när det gäller pedagogiken.

Bli heller inte förvånad om barnen kommer hem och säger att fröken skriker på dem. Det som i Sverige hade gett en varning och kanske till och med en avstängning är inte någon större grej här, och många är de barn som fått sig en högljudd tillsägelse av läraren.

Räkna också med att barnens arbete blir bedömt redan från 3 års ålder med mer eller mindre glada gubbar. Runt 6 års ålder och framåt görs ett par nationella tester som bedömer främst språk- och mattekunskaper och de är viktiga att titta på för om barnet ligger dåligt till kan de bli rekommenderade att göra om året.

Med det sagt finns det många fantastiska lärare och naturligtvis kräver det en annan disciplin med 25 fem-åriga elever än med de svenska, mindre, barngrupperna. Nya, unga lärare har också ett annat synsätt med sig, men var beredd på att det inte slagit igenom överallt och att uttrycket ”man kan inte lära gamla hundar sitta” ibland stämmer lite för bra, även på föräldrarna som kan vara de största bromsklossarna.

Skolan ta säkerheten på allvar

När vi flyttade hit gjorde stängslen runt skolan oss lite oroliga, men idag känns istället Sverige naivt med sina öppna skolgårdar. Här i Frankrike kommer obehöriga inte in på skolan, och barnen gör övningar för att veta vad som händer om det skulle komma in terrorister, börja brinna, vara översvämningar eller bli en jordbävning.

Om terrorläget är förhöjt (vilket det var när vi flyttade hit) krävs ordentliga listor och id-koll vid eventuella möten.

De mindre barnen lämnas inte ut till vem som helst efter att skoldagen är slut utan man behöver ge en lista i början av året med namn på de som har rätt att hämta.

Skolan är barnens grej, inte föräldrarnas

Vi lämnade en förskola som var ett föräldrakollektiv i Sverige där vi varje dag vid hämtning fick rapporter om vad dottern ätit, gjort och hur det varit med toabesöken och där alla föräldrar generellt var väldigt involverade i barnens tid på förskolan, så kontrasten mot Frankrike var stor.

Här anses skolan vara barnens grej och inte föräldrarnas. Det är ofta kort om tid vid hämtning och någon daglig rapport får man inte. Föräldramöte hålls en gång per år precis när terminen börjar och vill man ha mer information måste man själv boka möte med läraren (det bör man dock göra, det kan göra stor skillnad).

För de äldre barnen är det inte ens säkert att man träffar läraren mer än 1-2 gånger per läsår.

Något schema delas inte ut, utan barnen får bara veta vilka dagar de skall ha på sig sportkläder. (Hittills har vi inte varit med om att de skall duscha efter sporten, men förhoppningsvis får de äldre barnen göra det.)

På vår skola var det vid något tillfälle problem i/med en klass, men trots det kallades aldrig till något informationsmöte eller gemensamt föräldramöte och vår förmåga att påverka var mycket mindre än den är i Sverige.

Klass och lärare byts varje år

Jag vet inte om det gäller i hela Frankrike, men hos oss är det standard att klasserna görs om inför varje läsår och att barnen samtidigt byter lärare. Det kändes väldigt konstigt när vi var vana det svenska tänket att barnen skall knyta an till de vuxna och sina vänner, och jag är fortfarande lite tveksam till om det är rätt modell för de små barnen.

För de lite större barnen har det dock flera fördelar – dels att barnen inte lika lätt fastnar i en roll i klassen, och att de lär känna många fler barn, men framförallt att det inte varar för evigt när de hamnat i en sämre klass eller med en sämre lärare. Det är bara ett år och sen blir det nytt.

Räkna med mycket läxor

Räkna med att barnen får läxor redan från 6 års ålder (trots att det finns de som hävdar att det inte är tillåtet), men var inte för rädd att strunta i dem om det blir för mycket. Olika lärare ger olika mycket läxor, och vissa glömmer helt att barn behöver tid att leka också.

För de större barnen är det dock inte så lätt att bara strunta i dem och ju äldre de blir, ju mer läxor blir det, särskilt om man går en internationell linje. Det är även läxor över helger och lov så var beredd på att få spendera mycket tid med skolböckerna.

Undervisningen är traditionell – på gott och ont

Undervisningen i franska skolan är med svenska mått mätt gammaldags, men om det är bra eller dåligt får framtiden utvisa. Här är det inte iPad eller digitala verktyg från första klass och mobiltelefoner är helt förbjudna i elémentaire (och barnen har heller inte egna telefoner på fritiden).

Skolorna har några datorer och viss undervisning sker med hjälp av dem, men man lägger fortfarande det största fokuset på att lära sig skriva skrivstil för hand och det är inte tal om att alla elever skall ha en egen dator.

Frankrike har en större respekt för auktoriteter än vi har i Sverige, vilket gör att barnen inte lika mycket uppmuntras att tänka fritt och innovativt, eller att ifrågasätta läraren. Det finns fördelar med den auktoriteten, men också nackdelar.

Mycket handlar också om att lära sig utantill, och kulturen är viktig – bli inte förvånad om fyraåringarna lär sig om Miró eller Matisse, ibland med tillhörande museibesök som följd.

Det är svårt att förändra

När man är van Sverige som sätter barnens välbefinnande högt på agendan kan det vara väldigt frustrerande att Frankrike inte agerar lika fort. Här finns en annan tröghet och det är svårt att få till någon förändring.

Många barn går till psykologer eller andra specialister av olika anledningar – alltifrån för mycket stress till krångel med kompisar till att de har svårt att sitta still i klassrummet. I vissa fall behövs specialisterna, i andra fall hade det löst sig med en mer barnvänlig skola.

Lärarna tar inte ansvar för att para ihop barnen och se till att alla får vara med och leka på rasten, så det är helt upp till barnen själva att hitta vänner och även om det görs mobbningskampanjer i skolan är det lite sisådär med hur det verkligen funkar.

Att bjuda in alla till födelsedagskalasen är långt ifrån norm och det finns inte samma ”alla-ska-med”-mentalitet.

Det är väldigt viktigt att lyssna på barnen när de pratar om skolan och att ta det de säger på allvar. En stor skillnad här är att det inte är helt ovanligt här att lärarna själva tydligt visar när de inte gillar någon elev – ibland på gränsen till att de själva mobbar.

Det gäller framförallt ystra barn i maternelle – jag har varit på flera skolutflykter med olika klasser och sett hur läraren i princip punktmarkerat vissa barn och skällt på dem konstant – barn som året efter inte har några problem alls när de har en annan lärare.

Frankrike erbjuder naturligtvis extra stöd till de barn som behöver det, men vägen dit kan vara lång och komplicerad. Ofta behövs utredningar och mycket av det behöver man själv boka (vilket kan ta lång tid eftersom många specialister är överbokade) så om man inte pratar franska kan det bli en stor utmaning.

Det finns alltså en del att jobba på i franska skolan så om barnen kommer hem och klagar bör man lyssna.

Franska skolan är inte alltid så politiskt korrekt

I Sverige ligger vi långt framme i många diskussioner kring allas lika värde, mobbning, könsroller, rasism, diskriminering och mycket annat. Vissa av de diskussionerna saknas i franska skolan, och det behöver man vara beredd på.

Jag minns särskilt ett dansuppträdande där en parallellklass av fem-åringar skulle dansa till en låt med text som började med ”min hand i din hand” men slutade med ”min hand på din rumpa” (där barnen alltså blev ståendes tätt intill varandra med händerna på varandras rumpor vilket kändes som raka motsatsen till ”stopp-min-kropp” som dottern lärde sig på svenska förskolan), och det är inte helt ovanligt att barnen kommer hem med böcker eller figurer som visar på stereotyper som inte anses okej i Sverige – nu senast cowboy och indianer tema med utklädning på fritids.

Vid ett föräldramöte uppstod också en orolig diskussion kring att en liten kille velat gå till skolan i klänning, och jag uppfattade det som att det i det närmaste var förbjudet. Lång väg att gå alltså…

Vissa strider är värda att ta – hade det varit idag hade jag definitivt uppmärksammat problematiken i ovanstående exempel – men i vissa fall måste man vara beredd på att kulturen är annorlunda och att man inte kommer att kunna slåss för allt trots att det är fel.

Fritids är en bra idé

Eftersom onsdagarna är lediga var det självklart för oss – som var föräldralediga med den yngsta – att hålla vår äldsta dotter hemma den dagen när hon var liten, men i efterhand visade det sig vara lite av ett misstag för onsdagarna var den dagen barnen hade tid att leka och bli kompisar.

Var därför inte rädd för att låta dem gå t.ex. halvdag på onsdagarna för att få chans att lära känna sin klasskamrater utanför klassrummet och att ibland gå på fritids efter skolan, även om det inte behövs för jobbets skull.

Franska skolan ger inte ledigt

I franska skolan får man inte ledigt. Som ordentlig svensk skrev jag flera gånger till fröknarna i maternelle för att be om ledigt att åka till Sverige och det enda de skrev till svar var ”har sett” eller ”tack för informationen”.

Även om jag aldrig fått det bekräftat misstänker jag att de inte har rätt att ge ledigt, men att de heller inte kommer att stoppa en, så efter ett tag gjorde jag som alla andra och skrev helt enkelt att barnen kommer att vara borta.

Med det sagt är det precis som i Sverige skolplikt och inte rätt att komma och gå hur man vill. Vår erfarenhet är att de brukar vara förstående när man bor i två länder och ibland behöver förlänga loven eller åka hem till familjen, men inte lika glada om man ska på skidsemester.

Ju äldre barnen blir, ju mer har de ju att ta igen så tipset är att passa på att resa medan barnen fortfarande går i maternelle. I college höjs kraven ordentligt och det är svårt att vara borta.

Allt är inte dåligt

Det är lätt att tycka att franska skolan verkar förfärlig när man är van det svenska tankesättet om att barn skall vara barn och utvecklas i sin egen takt, men det är viktigt att komma ihåg att det finns fler än ett sätt att göra saker.

Min högst personliga åsikt är att svenska skolan är mycket bättre för små barn – de lär sig bäst genom lek och att få vara ute och vara kreativa – men att franska skolan har sina fördelar när barnen blir äldre.

Strukturer och ordning har sina fördelar och för vissa barn kan det vara lättare än en mer ostrukturerad – om än mer kreativ – miljö. Kunskapskraven är högre, men det är inte så tufft som det kan verka vid första anblicken och om man ser till att fylla på med kreativitet och fri lek på fritiden blir det ganska bra ändå.

Skolan är den bästa integrationen

Den perfekta skolan ligger antagligen någonstans mellan Sveriges fria lärande och Frankrikes strukturerade metod, men om man skall bo i Frankrike är det definitivt värt att i alla fall prova den franska skolan.

Förutom att det ger barnen språket är det ett bra sätt att ta del av en annan kultur och uppleva något annat och bor man i en liten by är det ett bra sätt att komma in i samhället vilket är viktigt både för barnen och för resten av familjen.

Tycker man ändå att franska skolan inte verkar rätt, finns det privatskolor som alternativ och många av dem följer Montessori-pedagogik. Även här finns både bra och dåliga alternativ, och när man är van den svenska skolan (som i princip erbjuder samma sak gratis) känns priserna ofta väldigt höga.

Det är dock ett alternativ om barnen behöver en engelskspråkig skola eller om man vill ha lite mer barnvänlig pedagogik än den statliga franska. Särskilt för de små barnen kan det vara mycket närmare den svenska förskolan.

Läs mer om franska skolan och om att flytta till Frankrike och Franska Rivieran.